Efter fyra helger äntligen kontakt
Tre helger utan ett litet spår av öring, men i helgen som var visade dem sig.
Helgen var ju underbar, sol, varmt och sydliga vindar hela tiden. denna helg skulle det bara bli öring.
Jag, pappa och Gunthe( granne på andra sidan viken på landet ) skulle ut och ta en öring. Vår resa började ut mot Salskären och Sundaskären men utan resultat och efter två - tre timmar började tankarna om öring svika. Men vi skulle inte ge oss så lätt, så vi fortsatte fiske utåt mot nya vatten.
Men innan vi fortsatte så drog vi ut och tittade om vi kunnde hitta några sälar på en grynna som Gunthe vet att de brukar vara på. Efter några minuters båtfärd så började vi närma oss och visst så låg det något grå/svart borta på den lilla grynnan. Vi rörde oss sakta närmare och fick se ett 10-tal sälar ligga och mysa i vårvärmen.
Efter lite videoinspelningar och bilder så rörde vi oss ut mot Svartlöga för att prova lyckan där. Inget hände på de första platserna vi var på, men till sist på en liten vik som inte var större en tio meter i bredd så blixtrar det till bakom mitt drag och det drar till i linan men krokas ej men det sen smäller det igen men den missar krokarna igen och försvinner. Besviken som man blev efter att ha försökt i fler helger i rad och sedan till slut missa en fin öring gör så att man blir tom i kroppen, Varför krokades den inte? Var krokarna inte vassa nog? Gjorde jag för dåligt mothugg? Alla tankar som går genom huvet. Men det är bara att acceptera att öringen vann denna strid.
Dagen var över, men jag åkte sedan ut för att jerka lite gädda. Efter ett antal landade gäddor så började tankarna om öringen släppa. Sedan när jag tänkte bara ta en gädda en till så smäller det på en annan fisk på silvriga buster jerk, en abborre på halv kilot har sugit tag i betet och med en förvånad blick ser jag att betet är nästan lika stor som abborren. Vad tänkte den? Hur skulle den få i sig den?
Men helgen som kommer då ska vi ha minst en öring i båten för det har vi verkligen krigat för, och nu med vetskapen att de börjar komma innåt och vissa sitt intresse för våra beten.
// Martin
Helgen var ju underbar, sol, varmt och sydliga vindar hela tiden. denna helg skulle det bara bli öring.
Jag, pappa och Gunthe( granne på andra sidan viken på landet ) skulle ut och ta en öring. Vår resa började ut mot Salskären och Sundaskären men utan resultat och efter två - tre timmar började tankarna om öring svika. Men vi skulle inte ge oss så lätt, så vi fortsatte fiske utåt mot nya vatten.
Men innan vi fortsatte så drog vi ut och tittade om vi kunnde hitta några sälar på en grynna som Gunthe vet att de brukar vara på. Efter några minuters båtfärd så började vi närma oss och visst så låg det något grå/svart borta på den lilla grynnan. Vi rörde oss sakta närmare och fick se ett 10-tal sälar ligga och mysa i vårvärmen.
Efter lite videoinspelningar och bilder så rörde vi oss ut mot Svartlöga för att prova lyckan där. Inget hände på de första platserna vi var på, men till sist på en liten vik som inte var större en tio meter i bredd så blixtrar det till bakom mitt drag och det drar till i linan men krokas ej men det sen smäller det igen men den missar krokarna igen och försvinner. Besviken som man blev efter att ha försökt i fler helger i rad och sedan till slut missa en fin öring gör så att man blir tom i kroppen, Varför krokades den inte? Var krokarna inte vassa nog? Gjorde jag för dåligt mothugg? Alla tankar som går genom huvet. Men det är bara att acceptera att öringen vann denna strid.
Dagen var över, men jag åkte sedan ut för att jerka lite gädda. Efter ett antal landade gäddor så började tankarna om öringen släppa. Sedan när jag tänkte bara ta en gädda en till så smäller det på en annan fisk på silvriga buster jerk, en abborre på halv kilot har sugit tag i betet och med en förvånad blick ser jag att betet är nästan lika stor som abborren. Vad tänkte den? Hur skulle den få i sig den?
Men helgen som kommer då ska vi ha minst en öring i båten för det har vi verkligen krigat för, och nu med vetskapen att de börjar komma innåt och vissa sitt intresse för våra beten.
// Martin
Kommentarer
Trackback
